Efter nästan trettio år på EdetHus går Bertil Johansson i pension, för att ägna sig åt gården hemma i Västerlanda och sitt musikintresse.
Egentligen hade han planer på att bli naturvetare, och gick NA-linjen på gymnasiet. Han skulle bara jobba lite först. 1979 anställdes han på kommunens anläggningsavdelning, och sen rullade det liksom bara på.
– Men jag ångrar absolut inte mitt yrkesval, jag har trivts väldigt bra både med arbetsuppgifterna och det fina kamratskapet med mina kollegor, sammanfattar Bertil Johansson.
Som kommunal anläggningsarbetare fick han grävmaskinsutbildning, vilket blev hans specialitet under hela yrkeslivet.
– Det var ju en viss teknik att behärska maskinen. På den tiden hade traktorgrävaren bara en skopa som satt fast, inte som idag där man kan byta skopa på nolltid. Så värst många tekniska finesser fanns det inte heller, så man fick helt enkelt öva upp ett riktigt bra handlag för att kunna använda maskinen på bästa sätt.
Kommunens anläggningsavdelning sysslade med allt från att bygga bostadsområden, gräva ledningar och anlägga gator. Man höll till i de lokaler som numera är brandstationen, men 1990 bildades det egna kommunala bolaget Leifab, som efter en tid tog över personalen från anläggningsgruppen och sedan även fastighetsgruppen.
– Vi kom till helt nya lokaler i Göta, men arbetsuppgifterna var ungefär de samma.
Olika former av grävarbeten fortsatte alltså att vara huvudfokus för Bertil Johansson – en del av dem mer ovanliga än andra. Han har till exempel fått bistå vid arkeologiska utgrävningar i Lödöse.
– Inför att muséet skulle byggas gjorde man ju omfattande utgrävningar på platsen, där jag fick hjälpa till. Hela den sommaren var underbar! Vid ett annat tillfälle skulle vi dränera vid Lyckhem, där arkeologer också fanns på plats. Det var väldigt spännande att få vara med och hitta de första läderdynorna som användes för mynttillverkningen på medeltiden.
Efter att Bertil fyllt sextio började han fundera över om han kanske ändå gjort sitt på jobbfronten. Vid sextiotre tog han så pension. Det fanns ju så många andra saker som han ville ägna tid åt, som barn och barnbarn, liksom småjordbruket i Västerlanda där han tillsammans med sambon Ingela har fyra hästar.
– Jag rider inte själv, men hjälper till att sköta hästarna. Vi tar ved från den egna skogen så det är mycket jobb med att fälla, kapa och klyva. Dessutom matar jag fåglarna varenda dag, och skriver upp alla nya arter jag ser – det är så roligt att ha fågellivet nära inpå!
Djur och natur är stora intressen hos Bertil Johansson, men även musik. Han har spelat dragspel sedan tonåren och besökt Spelmansstämman i värmländska Ransäter varenda sommar sedan mitten av 80-talet. Förra året var den dock inställd på grund av Corona, men då ordnade Bertil och Ingela en egen liten spelmansstämma med tjugotalet musikintresserade människor inkvarterade i husvagnar på gården, och så spelade de tillsammans under Corona-säkra former.
– Det är härligt med en massa egentid – nu kanske jag också kan få renovera klart min gamla Mercedes!